Det gick dåligt för den här person­en av Eric Glue

Jag beställde en stor portion grogg på Straffholmens farligaste diskotek. Det är aldrig någon som frågar mig om varför jag frossar i grogg på en helt vanlig tisdag. Så jag tänker berätta det ändå.

Det började med en olycka. Olyckliga historier börjar ofta med en olycka. Och sen går det bara utför. Detta är en olycklig historia och det sämsta av allt är att jag själv är huvudpersonen.

Jag vaknade en morgon av att kuken sved. Jag hade somnat med gamle draggen i en aidsgrotta. Tusen spänn hade det kostat mig. Tusen kronor och min friska pillesnopp. Jag drog kniven ur slidan och lunkade långsamt iväg mot dass.

I fem minuter stod jag och bara stirrade på medicinskåpet innan jag hittade min stora burk kuksalva. Jag smörjde in kuken fort men ändå noggrant. Ahh. Skönt som fan. Första minuten. Sedan tog det hus i helvette nå så djävulskt. Varför förvarade jag min tigerbalsam-och-thinner-masala i kuksalvetuben? Mitt stackars piss var lila och jag svimmade av smärta.

Jag vaknade med tungan i min kissochbajs-stol. Som var sprucken. På något urdumt vis hade jag nu förstört min sista fungerande apparat i hemmet. Toaletten. Nu var mitt liv komplett, fast tvärtom. Jag lapade i mig det sista toalettvattnet. Det var på tiden att jag skärpte mig. Vuxenlivet stod i farstun och skrattade. Fan ta konsekvenser.

Konsekvenser kommer sällan själva. Jag förstår inte varför fjortisarna är så förtjusta i att leka sanning eller konsekvens. Konsekvenser är sämst! Men det är klart, en konsekvens för en fjortis är oftast en lakritsformad klitoris mellan tummarna på en svettig farbror. Jag ska inte klaga, men jag gör det ändå.

Konsekvenser. Golvet var blött och det fanns ingen apparat som kunde hjälpa mig. Varken mopp eller snopp. Allt var trasigt.

Hur gör Gud när han ska flytta på vatten och ingen mopp finnes? Jag kollade i Den Heligas nyaste bok; Vetenskapens värld, och ni kommer aldrig att tro mig. När Gud flyttar på vatten så gör han det genom att först tutta eld på en enorm gasboll. Sedan låter han den brinna i nästan all evighet på långt avstånd från jorden. Men det är så mycket gas som brinner så att en del av vattnet på jorden blir vattenånga som transporteras, i form av moln, med vinden upp mot bergen och landar på backen. Gud är en stor inspiration för mig!

Jag hämtade en eldkastare och tänkte att Gud och jag jobbar inom helt olika tidsramar. Min plan var att fräta bort toavattnet med brinnande eld. Snabbt och smärtfritt. Om man glömmer bort att berätta det där med hur elden fastnade i väggarna, i handdukarna, i tandkrämen, i kalsongerna och så vidare. Jag stod i ett brinnande inferno av misslyckad ambition.

Och jag brann.