REFUSERADE
PORRFILMSM
ANUS    AV
OCH    MED
ERIC  GLUE

Gynekologen

Jag har bokat tid hos gynekologen. Över telefonen ljög jag och sa att jag var en kvinna på tjugofyra vårar som heter Emma. I verkligheten är jag en man på femtiosex nationaldagar som kallas Boy.

Jag har rakat min stjärt i en triangelform så att den lätt ska förväxlas med en vagina. Jag har kepsen bak-å-fram. Skulle haft jeansen bakåfram men dom passar inte. Jag är nämligen mycket tjock om pungen. Dom kommer att undra varför jag har min hästsvans i ansiktet. Men det kan jag nog skämta bort med min kvinnliga charm.

– Pussisnutt på sig gubben – pussisnutt, tänker jag säga och liksom pluta med nacken.

Eftersom min pung är större än min stjärt så kommer det att se naturligt ut ändå. En stor stjärt och en bullfitta med triangelrakning.

Jag har stora fettansamlingar på min rygg, eftersom min diet är så usel. Friterade räkor, Non-stops som efterrätt. Sprutgrädde och mjukost. Det är den enda maten jag kan tillaga. Dessa fettansamlingar har blivit en strategisk fördel. Dom skapar illusionen av ett par–tre saftiga bröst. Tack Gud för mina leverfläckar på fetthängpattarna på ryggen. Det ser helt naturligt ut.

Nu står jag på Gynekologens grind. Jag har en ask choklad med mig. Och en present. En mycket blöt present: en puss.

Med ryggen före vandrar jag upp till porten och knackar på.

– Stig in och sätt dig i stolen, vrålar någon med tysk brytning från andra sidan dörren.

Jag klampar in. Chokladen och presenten lägger jag på farstumattan. Eftersom jag står med ryggen in mot rummet så har jag ingen aning om vad annat som finns hemma hos privatgynekologen Bertil Privatgynekolog. På väggen runt om ingången hänger inramade flicktrosor i alla kända och okända storlekar. Det luktar kaffe och skägg.

På orakade ben går jag baklänges fram till gynekologen och försöker presentera mig. Det går rätt bra, iallafall den där biten när man säger vad man heter.

– Tuddilooo! Jag heter Emma! Jag har bokat tid för att kontrollera hälsan på mitt slida.

Det är faktiskt jättesvårt att skaka hand med någon på ett avslappnat sätt när man står med ryggen mot personen i fråga. Jag lyckas böja armbågen för långt åt fel håll och samtidigt trassla ihop pungen med jeansen. Jag faller ihop som ett korthus.

Det som händer sen är otroligt. Jag lyckas rädda situationen:

– Är det här man röntgar fittan eller? frågar jag med huvudet på sne.

Sen fnissar jag ett tjejfnitter. Gynekologen stämmer in i fnittret. Vi fnittrar några minuter. Sedan säger Gynekologen att det var det bästa han har hört sen han tog Gynekolog-examen för exakt trettiotvå år sedan.

– Roligare än humor, konstaterar Privatgynekologen Bertil.

Han visar sin examensbrosch. På den står det: “Gynekologi betyder logisk gynekol”. Inget vapen är bättre än ett välplacerat flickfnitter.

– Jo, jag skulle vilja ha min fitta röntgad, säger jag, i brist på fantasi.

Gynekologen fnittrar inte. Han verkar istället arg och irriterad.

– Man får inte skämta om logisk gynekol, muttrar han.

Sen brister han ut i ett okontrollerat gynekologfnitter. 1–1. Den var jag inte beredd på.

– Lägg upp fittan på operationsbordet, är hans tydliga instruktion som han liksom hostar fram mellan fnitterrycken.

Nu är det kört. Min “fitta” är ju bara ett stjärthål, och sådant kan ju experter identifiera direkt. Det rinner brinnande svett från frisyren rakt ner i munnen – så att jag inte behöver oroa mig för törst. Men det är inte törst jag oroar mig över.

Just när jag fumlar upp gylfen och börjar blotta mitt triangulära rövhår. Då lägger sig äntligen Gud med i spelet. Han viftar med sin långa, tjocka trollstav och ger mig en plötslig, oförklarlig, och mycket välkommen, analprolaps. Ändtarmen hänger ut ur rövhålet mitt, på samma sätt som blygdens läppar, fast med brunt läppstift. Det är omöjligt för gynekologen att se skillnad på min ändtarm och ett skolboksexempel på en kvinnoslida.

Jag fick en salva av doktorn, och en instruktionsfilm om hur man tvättar utsidan och insidan på tjejkönet.

– Det är mycket viktigt att könet luktar gott, annars kommer fitt-trollen, gormade Gynekologen Bertil samtidigt som han smiskade mig på pungen, som han antog var ett kvinnoarsel.

– Om det inte svider kommer du aldrig att förstå, avslutade han och daskade en slutgiltig och mycket smärtsam pungdask.

Gynekologens presenter gav mig många sköna timmar, för många veckor framöver.

Några råd till dig som är i tonåren:

– Tvätta alltid könet ordentligt och undvik billiga privatgynekologer.

– Ta kontakt med närmaste Hälsocentral och berätta för dom om Eric Glue.

– Vid akuta problem i rövhålet: ring 1177.

Min fasters gamla arsel

Han viskade i Bankmannens öra:

– Öppna kassaskåpet ditt jävla skitollon!

Bankmannen tog med darrande fingrar upp sina bankmannanycklar ur byxfickan och såg till att dom snuddade sensuellt mot testiklarna på vägen upp mot nyckelhålet. Han spottade på nyckeln innan han vred om. Det gick snabbt, det var intensivt och helt jävla underbart när dörren öppnades. Där inne stod min faster med eld i munnen.

– Faster vad gör du? Vad är det för eld du har i munnen? ropade jag ängsligt och tuggade på gardinen.

– Bankmannens casa – mi casa, svarade Faster på påhittad spanska.

Ja alltså. Från början är ju all spanska påhittat. Haha. Manjana si senor!

– Si seniorita, grande cerveza una picko, fortsatte Faster.

Jag och Bankmannen tittade på varandra, sedan tittade vi på Faster och till sist tittade vi på han som hade viskat i Bankmannens öra i början av historien. Ingen av oss kunde riktigt begripa vad som precis hade hänt. Varför var vi här och var i Guds namn hade vi lagt ziplocken?

– Ni kanske undrar var ni har lagt ziplocken, konstaterade elden i fasters mun.

Elden kryllade och kröp. Den kryllade ihop sig till en liten byll och ryllade in under ögonlycket på Faster. Innan vi visste ordet av hade Faster satt sig gränsle över munnen på Bankmannen och börjat föda ut en 45 kilo tung ziplock av kött och slime.

– Hör ni det? Nej, läser ni det? Fyrtiofem kilogram kött och slime, sa Faster. Format som en ziplock. Ahhhh. Galet! Yes!

Jag rodnade. Jag önskar att jag inte var släkt med Faster. Förr i tiden var hon glad och snäll och bjöd på fikabröd. Men sedan födde hon en ond jävla son, som plågade henne i tusentals timmar. Då blev hon också ond. Eller ja, knasig. Typ besatt. Sen den dagen har vi alla fått leva med det faktum att Faster ofta ställer till det. Man kan inte ens gå till banken för att låna pengar till extremt avslappnande mediciner utan att elden i hennes mun ska förstöra allt. Jävla skitfaster.

När ziplocken av kött och slime var färdig, tittade den förskräckta banktjänstemannen rakt in i fasters gamla arsel. Där inne fanns ett litet rum med en liten fåtölj och en liten golvlampa. I fåtöljen satt den lilla elden och läste körkortsteori.

– Brum brum, mumlade elden tyst innan den slocknade för alltid.

Jag och min vän Jesus av Nazareth

Utdrag ur Göstas Evangelium

Tjenixen dagboken. Jag heter Gösta och jag går tredje ring i livets hårda skola – men jag fattar ingenting. Jag älskar smaken av min egen frukt. Den vita såsiga frukten som växer i klasar under mitt eget kön. Jag plockar den inte bara på hösten, jag plockar frukten ett par gånger i timmen. Till slut finns det inte mer frukt att plocka. Men bara jakten på frukten får mig att fortsätta försöka plocka den timme in och timme ut.

Jag frågade min bästis Jesus av Nazareth (som är skyldig mig pengar):

– Tyck du ja ä normal, ja som skördar brallfrukten vareviga stund?

Han tog ett glas juice direkt från min kropps trängsta snitt.

– Gott, tack, snaskens, ska han ha svarat.

Enligt dom som var där. Men han visste inte att min källardörr var på glänt. Han visste inte att källarspöket snart skulle springa ut ur min bakfitta och självantända på grund av all dynamit jag förvarar i mitt eget arsel. En ren säkerhetsåtgärd emot ofrivillig post mortem rumppump. Utifall någon skulle försöka knulla mig efter min död så skulle båda våra kroppar förintas inom bråkdelen av en minut.

Jag säger detta för att du inte ska tro att du har att göra med en skinkbög. Jag och Jesus är bara fuktiga killar som tycker om frukt och juice. Det måhända att vi dansar en spattig balongdans nån gång på fyllan. Men det är inte mer än en “kul grej”. Jag är straight up macho men. No homo. Mitt biljardbordstora ollon passar helt enkelt inte in i något annat än riktigt stora, fuktiga, exotiska kvinnogrottor. Ingen uppskattar när man går till överdrift. När det ena leder till det andra. Det är då man slutar skämmas för sin kuk.

Jesus ropade in mig bakvägen. Det var sent på kvällen och han ville att jag skulle överaska honom på andra våningen. Jag tog hissen upp en våning och klev av. Jesus kved när jag, utan att förvarna, slängde upp dörren på våning två och stormade in.

– Du har ju glömt vem du är, sa jag till inte jag.

– Nej.

– Jo.

“Kkkkk”.

– Kanske inte.

Jesus bestämde sig för att det var fel på det jag skrev.

– Snälla pappa Gud, låt dom inte läsa även mina ord fel, bad Jesus med tårar i ögonen.

Det gav pappa Gud en hemsk idé som han verkställde genast:

Gud planterade en buske i våran trädgård. På den busken växte blommor som var giftiga för hjärnan. Om man smakade av blommorna så kunde man höra sig själv, typ inifrån. Och därinne var det någon som ropade på hjälp.

Sedan bjöd Pappa Gud in alla Jesus vänner för att försöka få i dom Hans frukt.

– Sagt och gjort, sa pappa Gud och ryckte på axlarna.

– Går inte att ändra, fortsatte han.

Sedan bytte han skepnad och blev ett litet brev som seglade i vinden.

– Fader, jag förlåter dig; ty du vet icke vad du gör, sade Jesus och torkade tårar från sina blodsprängda jazzögon.

Den natten drömde jag extra fort. Jag drömde om mig och om Jesus. Jag drömde att vi var förälskade i varandra. Vi slingrade upp i varandras armar och njöt av såsen från våra kroppsliga ventiler. En påse lättsaltade chips gick förbi och bjöd mig och Jesus att äta av dess lekamen. Jag och Jesus låg tätt ihopslingrade i en ormgrop av mat och manlig vänskap. Frälsta i fosterställning, fistfuckade i förbifarten. Frestandes av friterade fontalleler i fruktmos.

Jag vaknade. Där min kropp brukade vara hittade jag istället – tusch? Jag sov fortfarande.

Under loppet av 43 sekunder låg jag helt stilla och väntade på att hjärnan skulle vakna. Kroppen hade redan gått in i köket och börjat förbereda för frukosten. Hjärnan och jag låg kvar i sängen och drog oss. Vi sneglade ut mot ökenlandskapet. Där stod Jesus och spelade luftgitarr. Han sjöng en mjukisbrallor-remix av “Närmare Gud till dig” och slängde med sina lockar.

– Jesus av Nazareth / ge mig ditt Lasarett / och ät en sked hundskit, ropade hans groupies.

Jesus förvandlade ökensanden till kvicksand istället. Groupiesarna sjönk ner så att bara huvudena stack upp ur sanden. Jesus gick sen i turordning förbi alla groupies och la trolldeg och bålgetingar i deras munnar.

– Det kunde lika gärna varit jag / lilla fågel blå, fortsatte Jesus.

Så höll han på. Alltid luftgitarr och någon egen remix på en av pappas gamla favoriter. Frukten växer inte långt från busken, som redan dom gamla grekerna kunde konstatera.

Jag ropade in kroppen till sovrummet så att vi kunde samla oss. Genom fönstret skymtade jag röksignaler som gjorde reklam för billig grillkorv och giftig vodka. Ringsignaler medföljer – vi hade ingen tid att förlora.

– Jesus, vad sägs om en blyg korvfest med Dennis-grogg ikväll?

Jesus tackade nej.

– Jag spelar luftgitarr och sjunger och pratar med min pappa och finns i dina drömmar – mer kan du inte få, förklarade han och jag fattade som vanligt ingenting.

Sen bytte vi lite hockeykort, jag och Jesus av Nazareth. NHL är verkligen någonting som jag och Jesus har gemensamt. Även om vi kanske slåss och kivas så har vi alltid make-up-NHL efter våra bråk. Då byter vi hockeykort och bara andas. Vi tittar varandra djupt i ögonen och granskar varsamt bilder föreställande mer eller mindre kända hockeyspelare. Sen brukar Jesus fråga om jag vill byta pinupbilder med Betlehems-fromma-glädjeflickor-motiv. Men jag säger alltid nej. Jag är ingen bög. Varför skulle jag vilja byta tjejbilder. Tror ni att jag leker med dockor också? Förstod du inte tidigare?? NO HOMO!

Jag bor i en igloo. Den är stor nog att inhysa inte mindre än fyra toaletter och ett badrum. Badrumet har jag byggt om till kök och sovrum. Så det är ju där jag brukar vara när jag inte ska kissa, bajsa eller kissa och bajsa.

Jag och Jesus av Nazareth kommer att behöva gå skilda vägar i livet någon gång. Det vet jag. Men inte ännu. Jag är inte mogen för ett liv utan Jesus av Nazareth och hans pappa “Herr Gud” ännu. Vi har så helvetiskt lajbans ihop. Vi hittar alltid på fräcka grejer och pratar i mun på varandra, tuggar bubbelgum och köper varmkorv på vägen hem.

Jag och Jesus brukar tävla om vem som kan äta en hel varmkorv utan att tugga. Det är jätteroligt. Det gäller att träna bort kräkreflexen så att man kan suga på korven och trycka ner den i magen. Sånt gillar vi, jag och Jesus av Nazareth.

– Ni två har inte långt avstånd mellan mun och mage, brukar pappa Gud säga.

Sedan skrockar han stolt. Med all rätt. Magen är ett verktyg som jag har mycket nytta utav. Gud satt säkert en hel eftermiddag och funderade hur han skulle ansluta ansiktet, armarna, benen och KUKEN(!) på hans senaste brilljanta skapelse: The dude! Gud såg för sitt inre hur snubbens ansikte tuggade på chips, läsk och bubbelgum.

– Jag behöver någonstans att förvara chipset tills att det blir bajs, sade Skaparen.

Och på den vägen uppfann han magen. Som en smart anslutning mellan ansiktet och rövhålet. Men rövhålet är en helt annan historia, den får ni fråga eran apotekare om.

Vid akuta problem i rövhålet: ring 1177.

Jag gav Jesus av Nazareth en sista kram och en karamell innan jag gick hem till mor och far för att fira långfredag. Vi skulle äta ägg och fisa och tänka på den fina killen Jesus som bor i mitt huvud och som dog för att han tog drogor och trodde att han kunde flyga.

Den kvällen dog min vän Jesus av Nazareth. Han hade tagit drogor och trodde att han kunde flyga. Han landade med kuken i cement från två meter. Pappa Gud visade äntligen sin första känsla: Lättnad.

The end?

With a question mark. Because even though Jesus died from thinking that he could fly, he maybe still affect the world with his story and words of love, caring and not touching small naked children.

Eller som spanjorerna säger…

Cuando usted se encuentra en tiempos de problemas /

La Madre María viene a usted /

Palabras que hablan de la sabiduría /

¿Qué haría Jesús?

I alfabetisk oordning

Jag tömde stjärten i vattenklosetten och funderade på alla dom olika kvinnor som jag på ett eller annat sätt lurat kläderna av. Det plumsade och skvatt. Man är ju inte gjord av skam direkt. Man är gjord av köttfärs och blodsås. Så jag räknade fruntimmren på mina tusen fingrar. En efter en tog fingrarna slut. Jag hade kunnat fortsätta räkna hela jävla eftermiddagen utan att ens komma förbi bokstaven A. När mina tusen fingrar var slut hade jag precis passerat Afelia. Jag ringde upp henne.

– Grattis Afelia, du är nummer tusen, hurra hurra hurra.

– Jag har saknat dig, viskade Afelia i luren.

Jag la på fortare än kvickt. Jag hade inte saknat Afelia. Jag ville bara ringa och gratulera henne. Det är problemet med tjejer. Dom kan inte ta beröm och komplimanger utan att tro att man är intresserad av mer än deras slidor. Det är man inte. En kvinna har en skitful utsida, och en lika ful, något varmare, insida där man gärna förvarar penis. Så enkelt är det.

En kvinna är lite som ett garage där man kan förvara sin bilkuk under en begränsad period. Du vet själv hur nice det är att göra en burnout och försvinna med bilen så långt bort ifrån garaget som möjligt, när man har parkerat klart.

Jag försökte att prata med en kvinna en gång för några år sedan men det var bara omöjligt. Dom pratar på ett sätt som jag inte förstår. Dom talar svenska men använder sammansättningar av ord som inte betyder någonting. “Bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla” – så låter det när kvinnor talar.

Jag tömde stjärten lite till. Det hade fyllts på med ny skit i kroppen medan jag satt och räknade fingrarna. Skit som ville ut omedelbart. Jag tänkte det var lika bra jag satt dagen ut, och hörde av mig till kvinnorna vars fittgrottor jag har förvarat kuken min i.

Jag ringde nästa brud på listan.

– Hej, tack för att jag fick fylla hålet i din kropp.

– Tack själv.

Jag la på. Hon hade svarat något obegripligt som jag inte förstod. Bla bla bla. Så lät det.

Det skulle ta en jäkla tid att ringa upp samtliga fruntimmer som kuken har slaskat runt i. Jag bestämde mig för att skicka en flaskpost istället. Jag skrev ett enkelt “Tack!” på en lapp och pulade ner den i en vinflaska. Flaskan slängde jag sen i dom sju haven.

Efter detta snabba tilltag fortsatte jag att bajsa. Klick lät det. Förmodligen den där mackan jag åt. Det är ett mysterie för mig. Mackan bestod av macka och ost. Inte en centimeter bajs. Ändå, jag smakade på bajset. Bajs. 100% bajs. 0% macka. Synd att ingen någonsin forskat på kroppen. Tänk om man kunde förstå kroppen. Och göra en kropp som gick baklänges. Som gjorde om bajs till macka och ost. Vad gott det skulle va!

Kroppen är ju som ett rör. Maten åker in i munnen och ramlar sen ner genom en trolleriportal som förvandlar maten till bajs. Hur det går till exakt, det vet ingen. Men bajs blir det. Varför blir det inte någonting användbart som lördagsgodis eller smörgåsbord?

Det föll en stilla plums ur stjärtöppningen min. Jag tänkte på Lördagsbord. Ett bord fullt i lördags. Varför har ingen uppfunnit det? Forskarna tänker alldeles för lite och för sällan tycker jag.

Nu kom en hård bajskorv farandes i full galopp genom ändtarmen. Fy fan vilken friktion. Det känns som att föda ett barn av räfflat bajs. Det gör så jävla ont i stjärtöppningen. Det liksom bränner och svider samtidigt som det känns som att min ringmuskel ska pajja helt. “Analprolaps” kallas det när man liksom skiter ut en del av ändtarmen. Ja du hajjar, så att det ser ut som att stjärten har en slips ungefär. Fyfan vad härligt!

Jag ringde upp min personliga apotekare Agda och bad henne att berätta hur rövhålet fungerar. Hon var generad nå så djävulskt. Agda var nämligen inte bara apotekare, utan också nummer 1 003 på listan av fruntimmer vars muskler till stor del består av proteiner ifrån min penisgegga. Bla bla bla lät det när hon förklarade. Sedan berättade hon hur man kokar makaroner:

– När makaronerna har svalnat så ska du lägga dom i slasken. Sedan låtsas du att slasken är en vacker hund! Och så kysser du makaronbädden i slasken. En riktig tungkyss! Då kommer det att gå över. Jag lovar / flirtar.

Jag la på, mycket förvirrad. Vad många ord hon kunde. Men till vilken nytta?

Hjärnkirurgen

Jag är diagnostiserad hjärnkirurg. Jag har fått diplom för det – på riktigt blekt papper. I princip vitt papper. Ett riktigt vitt och fint diplom av äkta regnskog.

Det regnar utanför. Det regnar kiss. Jag måste bära galon om jag ska bege mig ut inatt. Det är bara ett av alla knep som jag kan. För att jag är hjärnkirurg. Diagnostiserad hjärnkirurg.

Jag bor i min bil. Jag trivs bra där. Det finns fyra dörrar. En går till utedasset, den andra går till badrummet, dom andra två går också till utedasset. Bilen står nämligen parkerad i en grop fylld med människobajs. Så jag hänger oftast i hallen. Det vill säga, rummet där jag förvarar dom två framsätena, dom två baksätena och en radio.

Jag har problem.

Problem nummer ett: Galonen är förvarad i min garderob.

Problem nummer två: Garderoben förvarar jag i utedasset.

Problem nummer tre: Utedasset har inget tak.

Problem nummer fyr: Det regnar kiss.

Summan av problemen indikerar på dubbeltrubbel hemma hos mig. Livet som diagnostiserad hjärnkirurg är inte alltid lika lätt som det ser ut på TV.

Ibland får man stånd samtidigt som man rotar runt i någons hjärnmos. Det är en fullständigt fenomenalt normal reaktion. Då är det svårt att hålla kniven rakt i mun och ännu svårare att undvika den klassiska fällan: att gömma en liten klick spermasås någonstans i personens hjärna. Där ingen någonsin skulle hitta sagget. Sen när man träffar personen igen – då kan man tänka att hon bär omkring min kukgegga i sin hjärna. Då blir man alldeles stolt. Och varm.

Sen ångrar man sig nästan direkt. Blir kall. Vilken hemsk människa man är! Och hon tycker att man är världens bästa hjälte som räddade livet på hennes hjärna.

Renlighet är en dygd ~ Skallighet också

– Skulle man tvätta kuken varje gång den blev lite smutsig så skulle man ju få ta ledigt från jobbet, kvittrade Per-Erik muntert där han stod med kuken i handfatet och svabbade kön.

Det var inte mindre än 55:e gången den här förmiddagen som Per-Erik hade rullat upp sin hiskeligt stora förhud på personaltoans handfat och skrubbat ollon med svinto. Små köttbitar lossnade och blodade ner Per-Eriks nytvättade kalsonger.

– Fan också, muttrade Per-Erik och började slå in ollonet i toalettpapper för att stoppa blödningen.

Med sin mumiepenis instoppad i brallorna begav sig Per-Erik till kontorets fikarum. Det droppade saliv från kaffebryggaren. Per-Erik tryckte upprepade gånger knappen Khaffe Mhed Mhjölk, men det enda som kom var en mindre flod av saliv och säd. Nån hade råkat köpa Saliv & Sperma-paketet istället för Khaffe Mhed Mhjölk-paketet på affärn. Tyvärr lätt hänt. De båda produkterna står hullerombuller i hyllorna och är till utseendet identiska.

Kollegorna satt runt fikabordet i bokstavsordning. Örjan satt först, tätt följd av Örjelu, tätt följd av Berit. När man sitter tre kollegor runt ett runt bord, ja då är det svårt att inte sitta i bokstavsordning.

Våran chef, som var en Shapeshifter, shiftade shape och dansade/tuggade bugg.

– Våga stuffa för fan, hördes flämten från chefens kontor på femte våningen, med utsikt över hela världen.

Under tiden hade Per-Erik drabbats av en portion otur. “Någon” av kollegorna (vi vet vem det är) hade smutsat ner hans nyrena kuk med läppstiftet. Per-Erik ringde upp till chefen.

– En till? frågade Per-Erik och menade att han bad om lov för att ta en till liten tvättakukenrast.

– Gör så, det är viktigt att kuken din inte är onödigt smutsig, stönade chefen på telefon.

Per-Erik skämdes lite. Chefen hade nog häcken full däruppe. För 56:e gången den här förmiddagen gick Per-Erik och tvättade kuken i handfatet på personaltoaletten hos AB Ren Kuk. Om några tvättar till skulle det inte finnas något kvar att tvätta. Då skulle Per-Erik äntligen vara klar!

Åter till fikarummet och kollegorna. Slarvigast av dom alla är nog Berit. Hennes kuk luktar gammrunk lång väg. Men ändå ljug hon.

– Jag är väldigt proffsig på att tvätta kuken min, kan hon utbrista ogrundat mitt i ett parti Fia med Pruff.

Om man någon gång slarvar med kuktvätten, så är det ironiskt nog Berit som är först att påpeka:

– Smuts hör inte hemma på en frisk penis, läser hon innantill från personalhandboken och pekar på dassdörren.

Nästa gång det är min tur att suga på Berits penis så kan jag lova dig att hennes ollon kommer att smaka lite, lite kiss. Hon verkar strunta helt i sin egen penishygien. Vad hon har på det här företaget att göra, det vete fan.

Det bästa med Berit är ändå hennes stora arsel. Större än en stol. Så man skrattar alltid när man ser henne sittandes. Som en slags hämnd. Passiv aggressivt. Egentligen skulle man ha mördat Berit. Men det har chefen sagt att det går inte för sig. Han skulle också vilja mörda Berit.

– I kallt blod, som han uttrycker det.

Men det bryter mot alla slags kollektivavtal och det står i personalhandboken att även om Berit borde dö, så är det inte vårat ansvar att se till att det blir gjort.

Tack och lov kan jag lita på Örjan. Hans snopp är alltid ren och fin. Putsad till perfektion. Ollonet blänker som diamanter och ädelstenar, kattguld och laxrygg. Gott luktar han också. Dyrt rakvatten och nysvabbat kön. För att visa Örjan min uppskattning så brukar jag kittla honom i stjärten med min slips under tiden som jag suger på hans fräscha penis. Dagens höjdpunkt. Ofta när det är rast så brukar jag och Örjan gå runt på rastgården hand i hand. Och på sistone har det hänt att vi gått penis i penis. När chefen ger oss gruppuppgifter, då brukar jag och Örjan snegla på varandra.

– DU och JAG, DU och JAG, viskar vi intensivt i kör, samtidigt som vi viftar med pekfingrarna och himlar med ögonen.

Detta är tecken på god vänskap! Sånt uppskattas, inte bara av mig och Örjan. Även av Gud!

När jag ändå går igenom alla anställda på företaget, så vill jag passa på att nämna Örjelu också. Han är inte så snygg. Mer ful än snygg faktiskt. Innan Örjelu hade gift sig med Berit så var han ungdomlig och snygg och rik. Men Berit gjorde honom olycklig och ful. Han bad ofta om att få dö. Men det var omöjligt. Hans fula torra hud gick inte att penetrera med vassa knivar. Vi har försökt. Inte ens pistolskott har en chans mot hans långt gångna herpes som liksom omsluter hela killen. Ni fattar inte hur ful han är.

Berit är som en ond spiral som förstör karlar samtidigt som hon blir ännu starkare. Och obehagligare. Snart kommer Berit att vara ett hot, inte bara mot jorden, utan mot alla omkringliggande galaxer på flera mils radie.

Lennart in Space

I rymden kan ingen höra dig runka

Solen gick upp klockan mitt på natten. Det var fortfarande morgon när kvällen tog slut.

Nej. Det är ju ingen som fastnar om man börjar en berättelse på det viset.

Vi börjar istället med att kuken sprutade en liter sperma över Lennarts mage. Han ansågs av många vara bäst på att runka i hela Sverige med omnejd. På Svalbard var han lite av en legend. Där är runk nationalsport, och Lennarts sås nationalrätt. Nationalsången vågar jag inte ens hitta på!

Lennart stod som vanligt i kön till korvmojen och runkade febrilt samtidigt som han beställde charkuteriprodukuter. Korvmojskillen log upphetsat mot Lennart och sprutade människodressing i hela brallan. Lennart var inte sen med att ta upp kampen om mängden sås. Med större elegans än ett nyputsat ollon fyllde Lennart hundra år. Och sen hundra till. Ni vet som när man poppar popcorn. Obegripligt många popp på ungefär samma gång.

– Hurra hurra hurra.

Lennart flög genom tidsrymden och slet sönder ljudbarriärens förhud. Han blev dränkt i fuktiga presenter gång på gång. Han fick vispad kroppsgrädde och gubbar på tårtan. Gamla gubbar. I hans egen ålder. 100 och åter 100 gubbar. Allt detta på bråkdelen av en sekund. Vips! Så var Lennart tillbaka vid korvmojen. Men vad fan hade hänt? Korvmojen var ingen korvmoj längre. Korvmojen var nu Rymdstation XXXZZBBBBY och Lennart var den enda närvarande livsformen som var försedd med ett ihåligt ollon.

– Giv oss idag ditt dagliga slime herr Jordling, lät en metallisk rymderöst.

Lennart tömde plikttroget sin grumliga runkesås i en metallisk rymdehink. Strax därpå inkasserade han några imponerande guldemynt i valörer såsom “Tio nollor efter ettan”. Myntens baksidor pryddes av ollontryck från mer eller mindre framgångsrika rymdekillar. “Ringsignaler medföljer” stod det på guldemyntets kortsida.

Lennart tog sina nyförvärvade pengar och gjorde det enda han kunde komma på att göra. Han köpte porr. Rymdeporr. Riktigt konstig rymdeporr. Bara omslagstexten skulle skrämma en hickande sjögurka till tystnad:

“En varelse med 700 slimefyllda neonkukar knullar skiten ur 700 försvarslösa rymdeäpplen. Sedan kommer en naken kock och bakar äppelpaj på de nu slimefyllda knulläpplena. Poliser från andra filmer flyger in i direktsändning för att få smaka på knullpajen.”

Rymdeporr var inget att hänga i rymdejulegranen.

All denna förnuftsvidriga rymdeporr gjorde att Lennart drabbades av törst. Törst på något starkare än luft. Vatten kanske? Lennart skrev ett brev till sir Tomten:

“Kära tomten. Jag är snällare än cement. Ge mig något gott att dricka.”

Tomten fick brevet levererat till sig direkt. Så fungerar det i framtiden. Då kan man skicka brev som tar kortare än tre dagar på sig att komma fram.

Sir Tomten skrockade gott och kissade två liter Tomtejuice i en petflaska. “Do not open til Xmas” stämplades på flaskan som han genast gav till stackars brevbärarn.

– Levereras direkt - det är inte varje dag man hör om en person som är snällare än cement, skrek tomten så att brevbärarkepsen krossades som ett champagneglas på operan.

Brevbäraren la petflaskan mellan benen och cyklade hastigt vidare. Inom loppet av fyra–fem sekunder hade brevet levererats till Lennart.

Lennart, som var väldigt törstig, öppnade utan omsvep flaskan och halsade innehållet. Legenden var sann, tänkte Lennart, Tomtejuice är det godaste i galaxen. Han slickade sig runt munnen för att ta tillvara på all tomtevätska.

– Tänd ett juice och låt det brinna / Låt allt elände försvinna / Det är ballt nu / Men det blir ballare ikväll, sjöng Lennart tyst för sig själv.

– FÖR JAG FÅR BALLE JAG IKVÄLL, fortsatte Lennart men denna gång sjöng han jättehögt.

Alla rymdeskepp rodnade och skämdes. Lennart skämdes. Gud och Tomten skämdes. Moder Natur tog livet av sig.

Lennart fick en plan. Han skulle bli universums meste runkare. Han skulle runka en gång fler, än alla andra sammanlagt. Hans kuk skulle lukta unknare än den onda rymdetjejsarinnan Berits evigt osande ollonstubbe.

Han började genast. Första skvätten dröjde inte mer än fyra minuter. Tredje skvätten slungades ut en millisekund innan den andra skvätten, som dock var krämigare. Varje skvätt riktade han i en unik kosmisk riktning. Den skulle färdas i sädets hasighet i all evighet, eller ändå tills den stötte ihop med något slags hinder. Såsom en kosmonaut eller en hink eller ett pinnformat svärd eller nåt. Alla rymdeskepp låg nu i farozonen för att bli sexuellt erfarna.

– Haha, skrattade Lennart och skvätt nummer fyra var laddad och avfyrad.

Lennart visste vart han hade sig själv när det gällde runk. Han visste att han hade en sjujävla kapacitet och en krämig utlösning. Sprut. Kuknysning. Ja du fattar. Med kuken som ett riktat gevär stod Lennart på Rymdstation XXXZZBBBBY och gjorde kaos med rymden. Sperman sprutade över gammal som ung, stor som liten, rymdeskepp som rymdcykel. Samma poliser som Lennart tittat på i rymdeporrfilmen kom körandes rakt emot honom med sina batonger i högsta hugg.

– Jordgubbe! Stopp i rymdelagens namn, ropade dom med rymdiga röster.

Men Lennart lyssnade inte. Han bara skvätte och skvätte. Utan ett problem i världen. Inget problem alls. Jo, ett problem, om vilket Lennart snart skulle bli varse: Lennarts kropp kan inte producera skvätt i all evighet utan påfyllning. Kroppen omvandlar korvproteiner och korvkolhydrater till levande sperma. Och rymdekorv kostar dollar. Dollar som Lennart inte längre ägde. Hade han inte köpt rymdeporr för sina sädesdollar så hade han kunnat mumsa rymdekorv i veckor. Men nu stod han där, med en sönderrunkad svullen kuk och tomt i sädestanken. Rymdepoliserna närmade sig medan Lennarts penis slaknade. Han hade förlorat. Lennarts galna runkfest var slut.

– Jordgubbe! Lägg ner kuken på marken och sträck upp händerna i luften, ropade den tjockaste rymdepolisen i sin megafon.

Lennart gjorde som dom sa. Han blundade och grät. Han kunde känna hur Rymdemännen la korvar i hans händer. Mekaniskt omsorgsfulla rörelser. Sedan la dom en extra stor korv på Lennarts kuk som låg utrullad på rymdemarken.

– Låt gå för denna gång. Men om vi ser dig hungrig en gång till, så kommer vi att mobba dig, hotade poliserna.

Lennart var minst sagt förvånad. Men det han inte kände till var att lagböckerna ser lite annorlunda ut i rymden. Det finns ingenting som inte är tillåtet. Det finns bara mer eller mindre töntiga pluggisbeteenden. Poliser burar inte in folk, dom käftas bara och knuffas och smutsar ner.

Poliserna fick något larm om en rymdetonåring på Fjärde Mars som hade blå shorts till svart och vitrutig skjorta, plus omodern frisyr.

– Jackpot, sa retpoliserna som aktiverade blåljusen och ivrade vidare.

– Okey nu tar vi dom nu tar vi dom.

Det avtagande ljudet av polisernas teambuildingsång mot ekot av en evig galax.

Lennart spydde upp lite tuggad rymdekorv när han såg för sitt inre den hemska synen: en tonåring med omodern frisyr. Annat var det på jorden när han var ung. Då hade vi minsann fina, vattenkammade frisyrer allihop. Varenda en! Vi hade rätt färg på skjortan och mittbena på kuken. Det var bättre förr helt enkelt. Lennart minns det som om det bara var några timmar sedan. På Lennarts tid kunde man njuta. Lennart brukade knulla på håltimmarna och snaska bugg på lektionstiden. Och när han sov så drömde han om att lära sig runka. Tänk att kunna göra sin egen orgasm.

Di lärde kom till byn kort efter att Lennart hade tagit studenten! Han minns det med saltsöta tårar i ögonen. Di lärde hade vattenkammat hår och mörk djurhudsdräkt. Di lärde sa såhär, i takt till någon slags ungdomlig dunka dunka:

– Dra skinnet bakåt / dra skinnet framåt / och sedan bakåt / och fram igen / och öka takten / i intervaller / sen är du nästan i himmelen.

Just när Lennart skulle lägga sig och drömrunka under rymdehimlens livsfarliga strålning. Då sprängde rymdetjejsarinnan Berit hela universum och fick sitt eget stjärntecken tatuerat på evighetenns ryggslut.

The forest slut

I ett hus i skogens slut satt en liten haschtomte och tittade ut. Det hade han gjort sedan i morse och det tänkte han nog göra resten utav dagen. Om inte något oväntat hände. Typ besök eller plötslig död eller att han trilla av stolen och rullade bort från gluggen i väggen för en sekund.

Haschtomten var en av världens bästa på det han gjorde. Att sitta i ett hus i skogens slut och titta ut. Om du hade suttit bredvid honom nu och riktat din blick ut genom gluggen på huset i skogens slut, så skulle du kanske ha lagt märke till följande (men kanske i en annan ordning):

En timmerbil. Liket efter en liten hare. Ett träd. En dynamitgubbe. Två övervuxna fruktbuskar. En spade som stod rakt upp i marken. En jordgubbe. Burger King. Ett annat träd. En helli…

– Burger King!?, protesterar du. Skrev inte författaren att haschtomten bodde i skogens slut!? Burgers har inget i skogen att göra.

Det gjorde jag nog. Jag ska kolla.

Jo det stämmer. Så skrev jag. En haschtomte i ett litet hus i skogens slut som tittar ut. Men jag skrev aldrig något om i vilken riktning tittandet skedde. Det är så typiskt dig att läsa fel så att du inte får en korrekt inre bild av landskapets ödslighet.

Tänk dig att du går genom skogen. Och nästan har gått klart genom skogen. Du ser ett litet hus. Där en tomte tittar ut. Då får du, helt felaktigt, bilden av att haschtomten sitter och tittar på dig. Genom gluggen som är riktad åt det håll som du tänker dig att du kommer från, inte sant? Snacka om att tyckas vara intressant. Tror du verkligen att du är mer märkvärdig än liket efter en liten hare och/eller självaste Burger King? Kungen av alla Burgers!

Du har iallafall fel. Haschtomten tittar åt motorvägenhållet. E4. Detta kollosalt långa, platta bygge som börjar där skogen tar slut. Skapelsens krona eller klave! Många använder E4 för att förflytta sina så kallade fordon, fyllda med rusdrycker, från affären till hemmet. Det är sunt tycker jag!

Fast egentligen! Det var smart av dig att komma mot huset från baksidan. För nu kan du spela haschtomten ett spratt, eftersom han lyssnar på reggae och inte hör dig komma tassandes bakifrån.

Du minns plötsligt din barndoms bästa spratt. Samtidigt går en kall rysning in genom ditt stjärthål, upp genom ryggraden och rusar in i hjärnans avdelning för psykologiskt påfrestande samvetskval. Där är det trångt! Vissa händelser slår ner som en blixt i tidslinjen och delar in ditt liv i ett före och två efter.

Snoop Gin Juice

Så var sagan slut

Avslutningsvis

…vill Eric Glue tacka dig som har läst eller scrollat ända hit. Bra gjort!

Jag gillar din entusiasm. Många tycker att sånt här bara är sjukt och perv­erst. Om alla hade samma fina smak som Du istället, lovar jag att Gud skulle bli glad igen.

Maila snoop_ginjuice Ω pixelinthedark.com så ser vi till att det blir sanning.

Den här boken kommer också att finnas tillgänglig som elektronisk bok (epub). Alldeles snart.

Eric Glues första novellsamling finns att läsa här: pixelinthedark.com/ericglue

Se till att kolla pixelinthedark.com för fler kvalitetsreleaser både i år, i fjol och nästa år!